Material som vanligtvis används för formkomponenter inkluderar volframstål,-höghastighetsstål, lagerstål, rostfritt stål, mässing, metallegeringar, fjäderstål och karbidstål. Specifika materialkvaliteter inkluderar höghastighetstål SKH51, SKD11 och DC53, medan specialmaterial som ASP-30 kan anpassas.
Formkomponenter måste uppfylla flera grundläggande prestandakrav. Slitstyrka är en av de mest grundläggande och viktigaste egenskaperna hos en form. Hårdhet är den huvudsakliga faktorn som påverkar slitstyrkan, vilket också är relaterat till typen, kvantiteten, morfologin, storleken och fördelningen av karbider i materialet. Formar måste ha hög hållfasthet och seghet för att förhindra plötsliga spröda brott under drift. En forms seghet beror huvudsakligen på kolinnehållet, kornstorleken och materialets mikrostruktur.
En forms utmattningsbrottprestanda beror huvudsakligen på dess styrka, seghet, hårdhet, innehållet av inneslutningar i materialet och bearbetningstekniken. Höga driftstemperaturer för formen kan minska hårdhet och styrka; därför bör formmaterialet ha hög beständighet mot härdning för att säkerställa hög hårdhet och styrka vid driftstemperaturer. Termisk utmattning är ett av de viktigaste fellägena för heta-arbetande formar; dessa formar bör ha hög motståndskraft mot termisk utmattning. Vissa formar, som plastformar, innehåller element som klor och fluor, som sönderdelas vid uppvärmning och frigör mycket frätande gaser som eroderar formhålans yta.
Därför måste de vara-korrosionsbeständiga. Dessutom har hög-precisionsformkomponenter extremt höga krav på bearbetningsnoggrannhet; till exempel kan dimensionstoleranser nå ±0,001 mm, koaxialitet inom 0,002 mm och ytjämnhet kan nå Ra0,025.